|
| |
Hej Ulrika.
Håller just
nu på att läsa er bok Ett liv kvar att leva..En bok som man måste läsa men ändå
känner att man vill slå igen och inte öppna mer. Man både ler och gråter inom
några minuter..
Inser att idag är det den 13 April..
För många en helt vanlig Tisdag..Men inte för dig..
Jonathan skulle blivit 15 år idag.
Har själv 3 tjejer, 22, 18 och 17..
Jag kan inte ens i sin vildaste fantasi föreställa mig ett liv utan dem..
Sänder mina hjärte varma tankar till dig och din familj.
MVH
Hoppas att allt
är bra med dig!
Jag vill bara tacka för en underbar bok. Jag beställde den här så fort som jag
såg att du la ut det på facebook. Jag fick boken i onsdags och läste ut den i
lördags.
Boken berörde mig väldigt mycket och jag har aldrig gråtit, skrattat och haft
alla andra känslor i massor när jag har läst en bok.
Jag insåg så här i efterhand att vi gifte oss samma helg som detta hände för då
var vi på JLs bröllop i skärgården och vi nåddes ju av det tragiska
dagen efter när vi kom hem.
Jag tycker att du är fantastisk som skriver en bok om händelsen, jag ville läsa
den för att se vad man kan lära sig av det som du har upplevt och jag är så glad
att jag gjorde det.
Det finns mycket man kan lära sig av och många frågeställningar dyker upp som är
nyttiga att fråga sig själv, framför allt att leva idag.
Samtidigt så förstår jag det dubbelbottnade i att bo i en liten stad men jag
hade nog hellre gjort det än att blivit "bortglömd" i en stor stad.
Jag kommer i alla fall alltid att tänka på Jonathan när jag ser en fjäril så med
boken tro jag att du har fått alla att inte glömma Jonathan.
Jag fick ju aldrig förmånen av att lära känna Jonathan (så mig är det synd om)
men med boken så känns det som man i alla fall har fått en inblick i vilken
underbar kille det var!
Jag hoppas att det jag har skrivit på något sätt gör att du tar illa upp men jag
kände att jag ville skicka detta till dig för att gratulera dig till en
fantastisk bok och att jag fick ta del av den. Den får 5 fjärliar av mig!
Jag har just
läst Din bok. Den var fantastiskt bra. Trots att jag kände Dig sedan Du var
liten, tycker jag att jag har lärt känna dig ännu bättre nu.
Trevlig sommar och allt gott!!!
Tack för att du valt att dela med dig av dina livserfarenheter!
Ni förmedlar ett hopp om livet i boken och att livskraften är starkast även när
livet för med sig katastrofer. Jag ser att boken kan vara till stor hjälp för
andra personer i sorg men oxå för professionella som träffar personer i kris och
sorg och då tänker jag att boken ger ett helhetsperspektiv. Jag tänker oxå på
hur viktigt det är att stöd finns kvar och erbjuds i de perioder då behoven
uppkommer och återkommer, att för att det tillfälligtvis är bättre betyder inte
att det "är över". Ni beskriver väldigt fint viket enormt stöd din familj har
varit och är för dig. Det är värdefullt!!
Ni förmedlar i boken mycket kärlek och livskraft!!
Tack för att jag fick ta del av dina tankar!
Nu har vi läst din bok. Det var ganska jobbigt men också väldigt
hoppfullt. Mycket nytt och tankar som fler än jag tänkt men inte vågat tala om.
En viktig bok även för människor som aldrig varit i närheten av en sån här
katastrof. Det är lätt att vara tacksam över livet när man läst din bok.
Faktiskt har jag känt mig väldigt lycklig efter att jag läst boken. Lycklig och
tacksam för livet.
Hoppas du får en alldeles speciell sommar och att vi ses under semester.
STORA KRAMAR!
Nu har jag läst
er viktiga bok från pärm till pärm och lämnat den vidare till min svägerska som
börjat läsa. Det var verkligen svårt att släppa boken när jag väl börjat ...
Tack för att du och personer i din närhet delar med er så generöst av
berättelser, tankar och känslor från olyckan då pojkarna rycktes bort och från
tiden efter och vägen tillbaka till ett liv kvar att leva. Jag känner mig djupt
berörd och väldigt berikad - har aldrig fått en så levande beskrivning av sorgen
och mörkret, och av ljuset och möjligheterna som finns inom räckhåll om man
väljer att se dem. Under era berättelser växer en nyansrik och fin bild fram av
Jonathan. Det känns härligt att få ta del av den.
Jag tycker också om formen - ert sätt att väva ihop olika personers
berättelser, men också att detaljer i olika personers berättelser kommer
tillbaka i andras. Berättelsen känns genomarbetad samtidigt som den är personlig
och nära.
Jag hoppas att "Ett liv kvar att leva" får stor spridning och mycket
uppmärksamhet - det är boken värd och alla tänkbara läsare som ännu inte hittat
den.
Nu vet jag vilka dom är, Tess och Tilda, har just läst din bok.
Det är nog den viktigaste boken jag någonsin läst och jobbigaste, jag som läser
typ en bok vart 7 år har sträckläst en bok för första gången i mitt liv.
Starkt Ulrika. |
 |
I helgen har jag
läst den viktigaste boken i mitt liv, ”Ett liv kvar att leva” av Ulrika Ager och
Jessica Dahné. Den handlar om hur Ulrika en dag råkar ut för en trafikolycka,
där hennes son Jonathan och väninnans son Dennis omkommer och hur tiden efter en
svår olycka ser ut inte bara för dom inblandade utan även för anhöriga, vänner
och skolkamrater till barnen. Om den långa vägen tillbaka både fysiskt och
psykiskt, hur svårt det kan vara att gå vidare och hur svårt det kan vara som
anhörig att bara finnas till. Här delar alla inblandade med sig av sina
erfarenheter, föräldrar, bror och svägerska, Dennis mamma och syster,
sjukhuspräst och arbetskamrater. Ulrika berättar öppet om vägen tillbaka,
rehabiliteringen, rättegången, dödsdagen och högtidsstunder utan sin Jonathan
och om hur du som vän kan hjälpa och stötta och dom fyra H som man kan luta sig
mot, Håll om, Häll i, Håll tyst och Håll ut
Den här boken borde alla läsa inte bara dom som varit med om något liknade
själva utan även dom som känner någon som har förlorat någon plötsligt och inte
vet hur han/hon ska kunna finnas till hands på bästa sätt, alla som jobbar inom
sjukvården, brand, ambulans och polis, ja alla borde läsa denna bok. Jag citerar
avslutningsvis en läsare från hemsidan, ”Jag känner mig djupt berörd och väldigt
berikad - har aldrig fått en så levande beskrivning av sorgen och mörkret, och
av ljuset och möjligheterna som finns inom räckhåll om man väljer att se dem”
Jag har aldrig läst en
bok som berörde mig på det sättet. Jag och Theresa sträck läste boken både två.
Jag är övertygad om att den kan hjälpa andra i liknande situationer. "En fin bok
om Jonathan"
Hej
Ulrika! 00:25 den 9/9 hade jag läst ut din bok!
Jag kunde inte sluta! Det var både gripande och "fascinerande", om man uttrycka
sig så, det du beskrev både före, under och efter den tragiska händelsen.
Inte minst berördes jag av ditt sätt att beskriva allt som sker runtomkring och
ändå orka att gå vidare, om än med små steg.
Mycket givande också att läsa om hur dina närmaste reagerade och inte minst var
ett stort stöd.
De nätverk som du redogjorde för var också en nyhet för mig.
En annan stor behållning för mig var de fyra H:na.
Något att bära med sig vidare ut i livet och de ev. händelser, som kanske väntar
runt hörnet.
Än en gång, ett stort och innerligt tack för boken!
Hallå
Ulrika!
Talade med Carin i början av veckan och hon berättade om boken. Beställde den
direkt och läste färdigt den inatt. Släckte 01.45. Jag som alltid är
kvällstrött. Har aldrig läst så sent en natt!
Taaaack för att jag har fått läsa DIN BOK!!! Så fantastiskt Du har skrivit och
delat med Dig av Dig själv och Ditt liv.
Du delar frikostigt med Dig båda av känslor och erfarenheter. Det känns som om
jag har fått kliva in i Ditt liv. Ändock förstår jag att jag inte kan förstå
allt som Du har gått igenom. Jag kände mig glad när jag hade läst färdigt boken.
Även om jag aldrig träffade Jonathan är jag övertygad om att han är stolt över
sin Mamma. Vad jag förstår av samtalet med Carin är Du mycket engagerad i olika
sammanhang kring liknande situationer. Det måste vara fantastiskt för dessa
människor att få möta Dig och ta del av Din erfarenhet.
Hörde att Du läser om personalfrågor. Så roligt. Det är ju också mitt område.
Jag är övertygad om att Du i Din yrkesutövning kommer att ha stooor nytta av Din
erfarenhet. Personal frågor består ju mycket av lösningsinriktning och vad jag
kan förstå är det det som Du ägnar Dig åt i Ditt vardagsliv.
Än en gång. TACK för at jag fick läsa Din bok!
Med alla välgångsönskningar som finns skickar jag massor av kramar till Dig!
Hej!
Jag har läst boken med stor behållning och tårar strömmande nedför kinderna. Att
börja om när det värsta hänt är precis vad det handlar om. Det som hände mig för
sju år sedan var att min då 21-åriga son tog sitt liv. Helt utan förvarning så
den chock jag då hamnade i skakade om hela min världsbild. Jag kan känna igen
mig i så mycket av det Ulrika beskriver när det gäller sorgreaktioner. Likaså i
det stöd som finns att finna hos människor som varit med om liknande händelser,
för min del har föreningen SPES
(Suicidprevention och efterlevandestöd) fyllt den funktionen. SPES har en
medlemstidning och i den tänker jag skriva några rader om boken för den gav mig
mycket tankar och insikter. Ni har skrivit en mycket bra bok som förtjänar att
läsas av många.
Många varma tankar till dig, Ulrika!
Inga, (det går att maila Inga )
Startsida
|
